Tillgängligheten är akilleshällen i den svenska vården

I veckan ringde jag till Folktandvården för att få boka tid för en undersökning - det har varit ett bra tag sedan jag var hos en tandläkare. Jag har varit hos Folktandvården en enda gång i hela mitt liv, för ca. 4 år sedan, och det var mer än tillräckligt, enligt min erfarenhet. För en "undersökning" som varade i mindre än 10 minuter fick jag betala ca. 556,00 kr för något som hette "förebyggande åtgärder". Undersökningen bestod av att en sjuksköterska (obs: ej tandhygienist, ej tandläkare) tittade i munnen och gned en gulaktig substans på en av tänderna. Punkt slut. Beloppet var 144,00 kr mer än vad jag hade betalat för en ordentlig undersökning, inklusive plackborttagning och röntgen (närmare 1 timme) hos en privat tandläkare endast 6 månader tidigare. Vilken skillnad. Jag svor att aldrig mer besöka Folktandvården, för det var inte värt besväret. Denna gång blev jag övertalad av en bekant att ringa upp dem (inget fel på tänderna, jag vill bara ha en rutinundersökning). "Du slöser bort dina skattepengar," sade grannen, "du har ju redan betalat på sätt och vis. Då är det bäst att gå dit."

Till min stora häpnad fick jag veta att "det är 6 månaders väntetid till tandläkaren". Men saker och ting har uppenbart förbättrats, för jag fick prata med en äkta människa inom 2 minuter (tidigare hade det tagit hela morgonen). Jag måste nu försöka komma tillbaka till min privata tandläkare och glömma Folktandvården för alltid.

Varför pratar jag om Folktandvården? Ja, på SVDs ledarsida idag kunde vi läsa om Hallands enastående sätt att ta itu med sjukvården. Närmare sagt, problemet med tillgängligheten till sjukvård. Och de har infört ett system som de flesta kan anpassa sig till, och som jag själv längtat efter i åratal. Konceptet är barnsligt enkelt, och stavas PATIENTVAL. Hallänningarna listar sig hos vilken vårdcentral de vill, offentlig eller privat, och kan byta flera gånger per år ifall galoscherna inte passar. Och resultatet? Inte katastrof, inte ett brutet system, utan större valfrihet och nöjdare patienter. I Halland får 97 procent av patienterna träffa läkare inom en vecka och 77 procent samma dag som de söker.

Tänk på det! Hur många gånger har folk som reser genom landet undrat hur det skulle gå om de råkade befinna sig på annat ort och behövde se en läkare för något som inte bedömdes vara akut? Jag har själv råkat ut för det ett par gånger.

"Neeejjjj, vi hittar inte dig i systemet, vad sa du att du hade för personnummer? Neeej, det går inte, vi måste ju skriva in dig i så fall. (Tittar lite snett på mig) Var är du skriven någonstans? Jaha. Så du bor alltså inte i den här kommunen?" Och så vidare. Och så står man där och undrar varför folk inte kan få besöka en läkare där de själva vill. Bra gjort Halland!

Jag önskar Stockholm, som nu ska göra som Halland, lycka till. Och hoppas att politiska krafter nu driver på för att även samma sak ska hända inom Folktandvården.

Och bakom allt detta måste det alltid finnas de som starkt ogillar förändring, även när det kan vara bra för befolkningen som de säger sig vara mån om. Eller som SVD uttrycker det, "att 08-socialdemokraterna inte har velat lyssna på sina halländska kolleger, utan gör vad man kan för att skapa misstänksamhet inför förändringen, kan bli ett historiskt misstag."

Helt sant.